Hello..

...and goodbye?

Så. Jag funderar på att lägga ner min blogg. Eller jag har funderat på det ett tag nu, och jag tror att jag kommer göra det. Shit happens, jag menar, ibland måste man släppa gamla saker för att gå vidare. Det här var ändå inte någon särskilt bra sida. Kunde inte lägga upp videos eller bilder. Its sad really. Att jag stannat så länge menar jag. Vad är det, 3.. eller 4 och ett halvt år nu? 4 Måste det vara. Usch det blir nästan som en del av en.

Men jag har ju redan sparat alla mina inlägg på en backup. Så egentligen är det ju bara att skriva Goodbye Farewell.. Auf Wiedersehen osv.

Shit, jag kommer fortfarande ihåg mitt första inlägg här! Jag var sjutton och inlägget handlade om hur mycket jag älskar Helsingborg i hösttider. Helst sjukt. Den här bloggen har följt mig igenom så mycket. Mina sista tonår! Och allt som kom med där. Men som jag nämnt på Facebook, så gör jag förändringar i mitt liv nu. Säger hej då till sådant som är gammalt. Och jag har bilder och inlägg på denna bloggen på och om människor som jag inte ens är i kontakt med längre. Sååå. Det kanske är dags att säga hej då. Det här var inte menat som ett sista inlägg. Men.. kanske det ändå är dags?

Dags att ta nya fräscha steg, där man inte vet vart man hamnar. Jag menar, är det meningen att man ska skriva en manuell dagbok igen, och inte en blogg? Jag vet inte. Vill se vem jag är utan detta. Om jag verkligen kan ta nästa steg framåt? Om jag för en gångs skull kan vara brutalt ärlig mot mig själv, och slutar försköna saker, så att ni inte hamnar i koma av chocken?

Puh. Here goes nothing!

Ni får har det så bra.

Tack för att ni läst, jätte jätte, till er vackra människor, JÄTTEstort tack!

Love you -

And Goodbye.

No one man should have all that POWER

Förra veckan vart jag och såg Kanye West. Matter fact, för exakt en vecka sedan hade jag tagit tåget upp mot Helsingör från Malmö, där jag sovit ett par timmar hos bror, och stod och försökte få bort skiten från mina stövlar innan jag var framm i Helsingborg. Sedan tåg jag då färjan över precis som alltid, men denna gången i smutsiga stövlar (det regnade) och regnjacka och bara en liten väska proppfull av saker jag behövt.

På färjan satte jag på lite mascara och köpte en hårsnodd för att det hade jag glömt att ta med. Sedan satte jag mig och bara var glad över att jag varit på konserten. Kanye finns nu i mitt hjärta. Lite mer än förr.

Och regnet gjorde absolut ingenting för det såg så snyggt ut, och skapade stämning.

Lyssna och njut.

http://www.youtube.com/watch?v=S-qKboHKPEA

Enjoyed my last input?

Good.

Anyway.. Idag var jag ute med lillebror i staden för att visa honom runt lite med hur busslinjer fungerar och sådant där. Vi besökte också hans nya sportskola, som han ska gå i med alla hans HIFare, och som ligger alltså MITT i Helsingborgs hjärta. Stora, höga portar mötte oss när vi kom fram och jag bara .. "din lilla brat unge.. kom jag får nackspärr". :P

Men det är mysigt. Hoppas han tycker om det bara! Man kan ju också bli trött på att se sina lagkompisar överallt liksom.

Jaja, annars så njuter jag av min lediga dag. Sitter här och dricker mitt eftermiddagskaffe. Jag och lillebror ska till storebror ikväll och sedan sova över - OM vi kan få mamma till att ta bussen till jobb imorgon. Vi har ju ett kort så hon kan lika bra försöka. Mina föräldrar är sådana som alltid tagit bilen till jobb (okej det är lite halvlångt), och de vet inte ens om att magnetkorten bytts ut till något annat osv. Men vi får se.

Yes. Hade ett NOAS möte med alla de andra för ett par dagar sedan. Den gamla ordföranden började mötet och vid slutet så fick jag ta över så det blev en sådan Smooooth trasition. Det var vackert. Så nu är jag officiell ordförande, och det står på hemsidan också www.noas.n.nu . Check it ooout.

Snart börjar skolan. Känns ju.. okej. Typ. Inte än. Tack.

Kramar på er!

If She Sees How Much I'M Hurting She'll Take Me Back For Sure....

Fan vad jag älskar dem.

FAN ASÅ.

http://www.youtube.com/watch?v=KMihKmoYfe8

Ibland..

..saknar jag mitt gamla jobb, men bara för att jag hade en plats där. Jag hade en plats och alla visste vem jag var. Och vice versa. Vi brukade skojja, vi kände till varandras gränser och folk brydde sig. Jag saknar att någon bryr sig ibland. Att de frågar hur min semester varit och verkligen undrat, för att sedan skämta om de olika pinsamheterna jag utsatts för. Att de kallar mig för mitt smeknamn och köper ett presentkort på min födelsedag - att de kom ihåg den varje år!

Jag saknar gemenskapen och det gör faktiskt mina gamla kollegor också. Vi har alla splittrats och jag ser att de kämpar, men för vad?

Jag saknar tiden vi alla bara drog ut på "firmafest", men det blev alltid en succé - och mycket mer än bara en fest. det blev minnen för livet. Skratt som förlängde det.

På någon konstig vänster längtar jag till jobb, bara för det här. Och jag hoppas jag kommer att ha lika vrickade kollegor. Vrickade positivt menat då. För jag menar, vad är livet, om man inte har någon som förgyller det?

Det är väl därför man har vänner. <3

Hade väl bara tur att jag under de två år som jag jobbade hade så underbara kollegor. Så underbart underbara och irriterande att man var tvungen att sakna dem sedan.

Varför kommer man alltid ihåg hur bra man haft det, varför kan man inte njuta av det just då?

Where do I begin?

Jag jobbade ju så klart fram till den sista dagen innan jag skulle åka (suck. varför gör jag detta mot mig själv?) Men på väg hem från jobbet sista kvällen, såg jag att det var en föreställning på Tivan - en KOMIKER. Så jag ställde mig där, tillsammans med många andra, och lyssnade och skrattade. Åh känslan av att inte behöva göra nåt är den allra bästa...

Torsdagen den 14 juli åkte jag iväg, och så fort jag kom till Kroatien var det bara att sätta sig i en bil och åka typ två timmar till staden där jag blev född för att ha en möhippa för min kusin. It was great, men jag är inte van vid de där myggen och allt vad de har där nere. Till slut stack alla andra ut, even the bride, medan jag gick och la mig i säng för jag orkade inte mer. Jag menar, när jag vaknade den dagen så var jag hemma i Sverige!

Dagen efter gick jag för fitting av min härliga röda klänning. Jag tyckte inte att den var tillräckligt brudtärnematerial, men så tänkte jag att den är ju fin nog att ha som klänning (och bekväm på en sådan varm dag - nämnde jag att det var så oootroligt svettigt, klibbigt, vaaarmt när jag först kom dit? 38 grader CELSIUS), och sedan kunde jag ju ha den till bal eller något också. Så jag betalade kvinnan och så gick vi för att förbereda det sista. Själva bröllppsdagen var UNDERBAR och alla var glada och lyckliga, men som sagt, det var varmt, och vi brudtärnor sprang runt och hade en massa att göra hela tiden. På kroatiska bröllop är det nämligen meningen att man ska sätta typ små dekorationer på alla gästers kläder, uppe till vänster på bröstet, och man får en liten nål att göra detta med. Tänk er. 300 pers.. Och så ska man ju också lyckas att inte förstöra någons kläder.

Dagen efter bröllopet åt vi alla med brudparet, och sedan bar det av mot huvudstaden med mina kusiner! På måndagen hämtade Tereza, Katarina och deras bror mig från mitt NYA HUUUS i Dugo Selo! Det är äntligen så färdigt att vi kan bo där! Och det är jättefint! Men i alla fall så skulle vi till stranden i ett par dagar och vi skulle bila ner. Själva resan var wunderbar, det var så kul att hitta på något sånt med folk man känner härifrån, för det gör det så hemtrevligt.

I alla fall, så träffade vi ett par riktigt söta grabbar den första kvällen, den andra kvällen kom vi ingenstans för busstrafiken är ju som den är i Kroatien, och den tredje kvällen var det ladiesnight i den baren/klubben som vi hängde på. Och jag måste då säga.. WOW. Fatta vilken show. Två killar som slingrade sig och hade sig så mycket att man näästan mådde illa, men man gillade det liite också. Efter det såg vi killarna från första kvällen igen, men bara en liten stund - tyvärr haha. Jag menar - de pratade franska, men det bästa var att de inte var från Frankrike utan Schwiez. It was the perfect combination!

Efter ett par dagar med mina vänner, stack jag iväg till min moster, som såå gärna vill att jag skulle komma på besök hos henne i Primosten, så det gjorde jag, och tillsammans med henne var min kusin och hans vän, som jag träffat en gång förr. Den kvällen (fredag) kom min bror och vår kompis Zoki, samt en annan kille vi känner till Primosten från Vodice för att festa med oss. Så för er som håller koll, var jag ute själv med 5 killar. Den kvällen innehöll en underbar konsert med Zeljko Joksimovic och ett möte med en miljonär/miljardär, som jag hånglade med, men lets make something clear en gång för alla - jag är inte en sån tjej - inte för en fattiglapp och inte för en snorrik grabb. Glöm det. Det är bara så synd att nästan allt i denna värld måste röra sig om att en tjej till slut ger efter till en kille. Jävla värld.

I alla fall så festade vi rått hårt den kvällen (jag hade aldrig klarat att vara en kille), så de två följande dagarna tog vi det bara lugnt (speciellt eftersom jag hade festat nästan en hel vecka i sträck), men jag och min kusin och moster åkte in till Sibenik centrum och handlade lite och sånt. På söndagen åkte jag hem till mitt hus och mötte upp med min familj. Då fick jag veta att även om vi skulle åka om två dagar så skulle de iväg till min födelsestad IGEN, för att hämta upp några papper. I was like... "Jag orkar inte". Min farbror hade gift sig dagen innan så jag förstår inte hur de orkade egentligen, men men. Så jag sov över helt själv i mitt hus, och väntade in min familj på måndagen. Den dagen gick bara ut på att umgås med familj, vilket jag gjorde. Mina pytte mytte sööööta kusiner och sånt dära. Och tisdag åkte vi hemåt. Vi brukar alltid stanna i Munchen och sova över hos min morbror, så vi var hemma först onsdag eftermiddag/kväll.

OCh nu fattar jag ingenting. Jag hörde ju om det i Norge och allt som hänt, men fy fan. Man är borta en vecka och världen håller på att gå under här uppe...:( Jag vet att jag är sen med detta men mina tankar är och böner är med allt folk som blev drabbat i den stora katastrofen. Och R.I.P Amy. :(

De senaste dagarna har det ju varit festival här i Helsingborg, och i torsdags gick vi ut för att se ERIK HASSLE. Ska gifta mig med honom. Anywaaayy, igår firade vi en av Danielles, och mina, vänner som fyllde år, men det ironiska var att vi var nära på att inte alls se honom på hela kvällen. Mötte honom utanför Tivan precis innan vi skulle gå typ. Men det var awesome, förutom att jag blev halvt utkastad för att sedan få komma in igen. Allt på grund av ett datum. Helt ärligt.

Puss på er.

Hemåt.. ?

07.38 imorgon åker jag. Vilket jädra år aså. Ända sedan jag kom hem från Kroatien förra året har det bara hänt saker HELA TIDEN. Jag är så trött. Vartenda ben och led och muskel gör ont. Ska försöka åka dit nu och typ återhämta mig. Tillsammans med mina två bästa vänner.

Det hjälper att bli vuxen. Det är då lättare att säga vissa saker. Samtidigt är det just det som långsamt tär på en. Jag åker 07.38 imorgon i alla fall. På kvällen blir det möhippa, och efter bröllopet en vild tur på Kroatiens kust.

Ni får ha det så bra så länge!

Peace!

When you said it I went to a party!

Jaha då är det väl dags att dela några ord istället för bara andras underbara texter.

Jag och Katarina och Tereza planerar nu inför vår vistelse i Kroatien, utöver det så jobbar jag bara och packar och handlar in så jag är redo om en vecka! EN VECKA!

Usch. Sen är det inte så jättekul att vara själv om nätterna... Så längtar ner till solen och familjen.

Och ja juste angående helgen. Ja, det är sant att jag och min kompis blev lite halvslagna och myycket knuffade på av en kille som blev totalt aggressiv. Det fortsatte i ett par minuter intill en kille ÄNTLIGEN hjälpte oss och slog ner killen, för vakterna kunde man inte hitta någonstans.

Till slut kom de dock och slängde ut den aggressiva killen. Kände mig tvungen att tacka killen som hjälpte oss, och för er som läste noga i Helsingborg City, såg att tacken stod där på sms -sidan. I all chock så hann jag liksom inte få fatt i honom på Tivan och tacka. Så det fick bli såhär.

Ajja. Jag överlevde.

Puss på er!

Depresija uzela je maha
crne misli u niskom su letu
prezivet' cu ja ovu golgotu
makar radila na svoju stetu

I sve se nadam, proci ce
bolji dani doci ce
jer kad dusa krvari
izgled lako prevari

A kad' se budem otrgla
i ovu tugu presvukla
pitat' cu te je l' te sram
kad' te drsko pogledam

A kad' se budem otrgla
najlepsu svilu obukla
pitat' cu te da l' me znas
i koga to ostavljas

Zvezdama sam ukrala prasinu
osetila njihovu blizinu
nisam znala da ce dani s' tobom
dugo, dugo da me brinu

I sve se nadam, proci ce
bolji dani doci ce
jer kad' dusa krvari
izgled lako prevari

A kad' se budem otrgla
pitat' cu te je l' te sram
a kad' se budem otrgla
pitat' cu te da l' me znas

http://www.youtube.com/watch?v=5kJ2SN62PRU&feature=related

I would have called the police, I really, really would've, but if rapists don't get sent to jail for what they do, who is gonna care that a man hits two women with all his strength right on the dancefloor, because he can't take a "No"? What is it gonna help?

And who?

Annars var det nog en rätt lyckad kväll.

Utgång ikväll - kom med om ni vill. Sommaren är här - i alla fall för mig - wuhu!

Jobb och bröllop

Inte mitt of course, men en av mina närmsta vänner gifte sig med sin käraste i helgen. Det var SÅ VACKERT. I cried a little.

Annars jobbar jag verkligen på de här sista dagarna. Vill ju få en härlig lön precis innan skolan börjar haha. Har också tittat lite på lägenheter men det känns inte rätt ännu. Man måste ju gå efter magkänslan.

Har inte hittat min prins charming ännu, so undra inte i onödan.

Dock saknar jag mina gamla kollegor. Förändring är bra så klart, men ibland när jag träffar dem på jobb, om jag är på en annan avdelning, så tycker jag bara synd om dem. De som är nya istället för mig och Ida, har visat sig vara riktigt jobbiga kollegor. Och när jag pratar med mina kollegor så kommer vi alltid fram till samma sak - vi saknar den gamla tiden. Innan alla bråk och allting.

Usch.

Men livet måste vidare. Och i helgen, som sagt, så påbörjade en ny era i mitt liv. Mina egna vänner har börjat knyta band med varandra. Om ungefär tre veckor ska min kusin göra det, och jag vet att det inte dröjer länge förrän Tereza och hennes Ivica förlovar sig - shh dont tell.

Själv drömde jag att jag gifte mig i natt, vilket i sin tur ger stor otur. Plus att jag tappade en spegel för två år sedan så people - vänta er ingen romantik från mitt håll på vääldigt länge.

Puss.

Even if its uncomfortable, I wont let it bother me.

Måste börja lära mig engelska igen. Har fan glömt hur allt stavas. :S

Så, då har man ringt både för sin egen skulle, och för mammas och pappas skull, till en massa företag och fått saker beställda och underskrivna. Good job Marina.

Inte varit så jättebra för halsen. Märkt det att kroppen säger ifrån. Så fort jag mår bättre börjar jag hoppa runt här och vill städa och vill göra si och så, och knappt en timme efter så har jag ont i min hals igen. Its freaky, men jag fattar kroppen ok? Ta det lugnt, I got it.

Vilket i sin tur gör mig lite halvt galen för jag orkar inte sitta hemma mer. Vill ut och göra saker och se människor. Och imorgon börjar den första av 4 långa dagar på jobb.. Men okej, man får vara lite schysst - det är den lugna avdelningen. Får göra som i fredags - ta upp en och en halv vårdtagare och sedan sitta och dricka te.

Jag sjukanmälde mig på jobb igår. Kändes inte alls bra eftersom hon som var där igår är såå,... dominant. Hon ska bara bestämma allt och hon.. jag tror inte hon gillar mig så värst. Men jag har bestämt mig för att skita i det. Bara försöka göra mitt bästa. Hon kommer ju liksom vår gamla sjuksköterska bara hitta någon dålig ursäkt att skylla på en ändå. Been there, done that.

Jag fattar inte varför det alltid måste finnas en sån. Som bara klankar ner och vill bestämma. Jag hinner inte säga tre ord, så pratar hon igen. Hon liksom lyssnar inte på vad man säger.

Men även om folket kan vara som de är, så är det ändå inte schysst att lämna dem i sticket så. Och även om jag var halvt död igår och knappt minns vad som hände igår för att jag mådde så dåligt, så hade jag dåligt samvete. Det är bara inte lätt på vår avdelning you know, och man mååste hjälpas åt. Sen att de, efter att ha sett mig i lördags och hört att jag knappt kunde prata, inte sa ett enda tröstande ord, känns ju lite som att man aldrig kommer kunna vara lika nära de nya kollegorna som de gamla.

Annars har jag och Dani bestämt att vi ska köpa trisslotter varannan vecka. Vinner vi en mille eller två så delar vi på det and eeeverybody is happy! Make sure att ni blir vänner med oss nu, för vi tar inga neeysayers med oss senare;).

Nu ska jag kolla på klänningar som min moster skickat bilder på, för att bestämma vad jag ska ha till brölloppet!

Nii får ha bra! Puss.

I finally found it in God.

http://www.youtube.com/watch?v=nxCui-ZGYR4

Beyonce:
I gave my heart to you
I gave up my friends like you said I should do
Put aside my smile for you
threw out my dreams if you said you didn't approve
I gave my mind, compromise my life just to see I'd find
you were trying hold me back slowly throwing me off of my track
disappointed again

Chorus 1:
I'm through with it, love
I'm through with it, through with it, love
I'm through with it, through with it, love
I'm through with it, through with it, love
I'm finally giving it up
I've given so much in the past for a love I never had
I’m through with it
I'm, I'm through with it, love
I'm through with it, through with it, love
I'm finally giving it up.

Oh, there you go, comparing me
To every little model on the tv screen
Oh there you go, complaining to me, cause I wanna spend time with my family
My esteem has gone down
You never wanna take me out
You make me feel dumb, and alone
I don't know where to go
I'm through with it

{Chorus 1}

Kelly:
I shared all my secrets with you
Even when it hurt i told the truth
I Paralyze my growth for you
I gave you control felt so helpless without you
Couldn’t be a friend
To anyone happy
Cause with you I see
misery loves company
I don't know if this is love
Cause if it's love
I don't want it anymore
I'm through with it

{Chorus 1}

Michelle:
Why do I feel so empty?
I’m crying out for some stability
Destroy my many insecurities
I'm breaking down somebody pray for me
Need a love like no other not an ordinary love
Restore my joy, wisdom and courage
Lord I need your love
I found a new love, I found new, found a new love
I finally found it in God

Chorus 2:
I found a new love
I found a new, found a new love
I found a new, found a new love
I found a new, found a new love
I finally found it in God
I've given so much in the past, for a love I've always had
I've found a new...
I, I, found a new love
I found a new, found a new love
I finally found it in God!

Fyra pers.

Eller ja, tre.

På min student visste jag att det skulle finnas i alla fall tre personer som jag skulle sakna riiktigt mycket. Det var Danielle, som jag ses med, men inte alls som vi gjorde i skolan - I MISS that! <3

Det var Edisa- Även om jag många gånger inte riktigt insett det, så var hon jävligt rolig. I miss THAT.

Och Yafet - vart har ungen försvunnit?? Saknar så jävla mycket ibland. Sista gången jag såg honom var när jag skulle ta en promenad och vips, där var han. Glädjen då aså. Och glädjen jag vet att jag hade kunnat haft genom att ha honom som min frendo idag.

Jaja. Tre år sedan jag tog studenten nu - ska man sluta räkna från och med nu eller hur funkar det?

I WANT TO BE INSIPRED!!!!

MEN det görs ju bara skiiitmusik som man blir trött på redan första gången man hör en låt!

Friends.

Klarade den! YES!

Igår gifte min farbror sig. Not a huge deal, med tanke på att de redan har ett barn och ett annat på väg, är sambor och så, men ändå. Det var fint. Förutom det faktum att jag mådde dåligt IGEN. Its not normal im telling you..

Men det var fint.

Annars var jag hos frisören igår, och jag är jättenöjd. Som alltid:).

På fredag börjar den seriöst delen av mitt jobb. Kommer jobba många 4-1 dagar. Alltså jobba fyra dagar, ledig en. Meen snart bär det av till Kroatien. Har bestämt mig för att inte ha en mobil alls där nere. På så sätt tar man verkligen avstånd från vardagen.

Jaja, ni får ha det så bra så länge!

Kram!

GOSH Så varmt det är!

Har sprungit lite ärenden åt min mor här under dagen och jag känner bara - AAAARGH.

Det är så himla kvavt ute. Det är inte varmt utan KVAVT. Känns som att man smälter ju.

Annars händer inte mycket. Har lite strödagar här nu innan jag börjar jobba "på riktigt", Men de fylls av saker att göra hela tiden. jag blir lite halvsur för det är meningen att jag ska vila - its summer damn it.

Ajja, nu måste jag köpa en biljett till Kroatien en 14 juli!

Croatia here I come!

And so.. I am alone once again.

In my California King bed, Ive been wishing on the stars,

For your heart.

Jag visste inte att det kunde göra så ont att förstå,

Jag visste ju inte att jag alltid skulle vara nummer två.

Spelar ingen roll vad du säger längre.

Önskar bara att du förstod att jag vet.

Då skulle du inte försöka lika mycket.

Men det är sant, att man inte ska behöva anstränga sig mer än nog.

Även om det är förvirrande allt det där.

Så jag drar en sista vals och sedan tillhör du mitt förflutna.

My Califorina King.

http://www.youtube.com/watch?v=nhBorPm6JjQ

Going back to my roots.

Jag har sett ett nytt ljus.

Sjöng för allt i världen här i rummet innan, eftersom jag kände mig så stressad för hemtentan. Hjärnan vill inte säga till kroppen att börja skriva.. så jag sjöng.

Och insåg att sjunga gör mig lycklig. Det gör mig så fri,. så lätt igen. Faktumet att jag blivit suuuperfet, hemtentan och alla andra problem som jag har, osäkerheten om det är mig det är fel på eller min stalker, försvinner.

Aså detta är ju ingen chock för mig, eller någon som känner mig, men jag bara...jag har inte kännt såhär på ...evigheter.

De senaste månaderna har sugit musten ur mig. Ni som följt min blogg vet nog varför, men det finns ju klart andra, mer personliga anledningar.

Som till exempel sveket jag har kännt från många håll. Som att det bara är jag som kämpar, och som om det bara är jag som ser felet.

Jag känner faktiskt nu när jag kommit över de flesta kullar, att jag höll på att gå under. Jag har verkligen släppt allt. Inte brytt mig om vad jag ätit, inte köpt ett enda plagg sen typ januari. Inte som förr i alla fall. jag vet inte alls vad som är trendy, och jag vet inte vilken musik som är "in". Jag har inte följt några bloggar, jag är blek som vaniljglass...jag har petat på alla mina finnar i ansiktet så att jag nu har en massa ärr under sminket (i just want to cry when I see myself in the mirror). Så fort jag fått chansen, har jag hållt mig inomhus, och undvikit aaalla. Jag har gett upp på att visa någon vänlig fasad, och bara klagar och klagar.

Tack till alla vänner som stått ut med mig. <3

Vidare har jag fått världens utväxt och haft massor av håravfall så mitt hår är inte ens tjockt längre.

Jag har varit så stressad att jag fått magsår. Jag har varit MiISSNÖJD.

Idag på psykologin snackade vi om agressivt stress - då man är lite på spänn hela tiden och hela tiden känner sig stressad.

Sedan snackade vi om Utmattningsstress - Det är när man varit agressivt stressad under så lång tid att kroppen börjar stöta ifrån och säger "jag orkar inte mer".

Jag kan inte sätta diagnos på mig själv, och jag vill inte tro att jag är utmattningsstressad, men jag är på god väg. Jag kommer ju inte ge upp hemtentan, men jag vet att jag typ inte bryr mig alls. Förrän i sista stund så att säga.

Och som jag sa en annan gång, jag har haft såå svårt för att liksom hitta min plats med tron igen. Det känns som att jag hela tiden stresar igenom saker, kvällsbönen däribland.

Och dessa saker har bara dragit ner mig i en spiral. Jag har varit för stressad för att ens bli deprimerad. Can you imagine?

Jag har blivit helt socialt fucking störd. Jag kan inte föra en vanlig konversation med någon utan att bli helt nervös och jag får kämpa varje dag för att orka genom skolans sociala del.

Men nu så sjöng jag och jag kände mig så lätt. Det var skönt att få veta att den lilla delen finns kvar i mig ändå. Även om den är begravd djupt djupt nere någonstans.

Hoppas ni har det bra!

Kram på er.

Stopp.

Jag började skriva så bra och plötsligt tog det bara stopp. ÅH vad irriterande!

Hoppas ni har det bra?

På fredag är det hela över!

Jag kommer inte ens ihåg att jag skrev sist.

Vi klarade oss!

Jag har börjat få minnesluckor. Jag liksom. Kan inte komma ihåg vad jag gjort, ändå som till exempel med bloggen, så finns beviset att jag varit där.

Tur att vi ska ha ledigt snart.

Nu är det bara en vecka kvar. Hade ju tentan igår, och det gick väl skapligt. Känns bättre än sist, men man vet ju aldrig liksom.

Nu är det bara ett teckenseminarie imorgon, och så ska hemtentan skrivas. Och ja juust det - vi ska stå framför hela klassen på onsdag och presentera vårt arbete. :S Jag har verkligen ingen lust! Men det SKA göras så är det bara.

Sen har jag så klart också blivit förkyld. Det är den vanliga processen - jag stressar, stressar lite till, inser att jag måste lugna ner mig och så blir jag sjuk. Great.

Bara drygt en vecka kvar. Sedan är jag fri.

Peace!

Förlåt för att jag försummat.

Men den senaste veckan har varit crrraaazy. Precis som alla andra veckor typ.

Jag orkar inte mer snart. Tur att vi slutar om en vecka, drygt. "Bara" tentan imorgon och "BARA" en hemtenta i psykologi så är jag fri. Eller ja. Jag ska klara dem också. Men liksom. Ändå.

Idag har jag pluggat. Och pluggat och pluggat.

Och ändå vet jag inte om jag kan. Hennes frågor är så kluriga!

Har haft ont i huvudet halva dagen.

I onsdags fyllde mamma år, så vi firade. Det var suupertrevligt! Vår granne på 83 år - MAN - hade gjort en uunderbar tårta och mamma fick presenter från alla håll:D.

Det bästa var när mamma gick med på att går hål i öronen. Jag menar - på tiden? Så nu kan hon också ha något flott i öronen i sommar!

Imorgon säger dem att jorden ska gå under. Eller börja gå under, jag vet inte. Hoppas inte det, för hur deprimerande hade inte det varit om jag spenderat den här sista veckan med att mestadels stressa över FONETIK??

Usch, men ajja i fall något skulle hända. I love you all och take care!

Rom i Augusti?

JA tack!

Efter en härlig sommar och mycket jobb, så kan jag tänka mig en till resa innan skolan börjar igen.

Har typ kommit på hur jag ska ha klänningen till bröllopet. Kan fota när den är fertig!

Jag behöver få lite färg. I helgen fick jag en väldigt sårande kommentar. Jag menar, den nya husassistenten kunde ju inte veta, so it was an honest mistake. Men ... det tog hårt ändå.

Plus att jag då är så trött hela tiden. Jag förstår inte hur det kan vara möjligt.

Det är inte lätt ibland ni förstår. Men 14 dagar till sedan är jag fri från skolan i alla fall. Och om två månader dansar jag kolo och har skitkul i en stor festsal i Slavonski Brod.

Izgubili smo jedno drugo.

Mår lite bättre idag...

...men jag hatar fortfarande fonetik!

Tyckte om denna:

http://www.youtube.com/watch?v=9wRCe_4QUrM

Jag mår så dåligt.

Jag hoppas verkligen inte att jag håller på att bli sjuk eller något, men jag mår så dåligt. Mått lite halvilla hela dagen, till och från. Trodde det var fonetiken som vi skulle gå igenom idag, cause that really makes me barf, men aså..näe.

Usch. Jag vill att denna månaden ska vara över så att jag kan bli fri från pluggandet ett tag. Hoppas bara jag klarar fonetiktentan.

Annars så åkte jag och hämtade mitt körkort idag! Förutom att det var tryckande varmt i luften, så tyckte jag att det var en lyckad resa. I have a drivers licence!

Man måste hitta orken att vara glad trots att man mår dåligt också, you know.

I övrigt så händer det inte mycket. Det är skola som gäller. Jo just det, lite planer inför sommarn också - very nice! Ser äntligen fram emot min sommar, också allt det runt omkring bröllopet!

Yes!

Peace people!

Vi drog till Malmö.

I fredags kväll bestämde jag Kata och Tereza att vi skulle åka till Malmö, säga gog resa till en kär vän som ska till Afghanistan (armén) i åtta månader, och sedan festa. Jag fick köra.

Vilken upplevelse! I loved it, och vi hade kul. Träffade roliga människor och så, men eftersom vi var ute och festade lite i fredags så orkade vi inte riktigt festa igår kväll. Så vi körde runt lite och sedan bestämde vi oss bara för att "spara" oss, och åka hem, för att en annan helg komma tillbaka.

Awesome.

Och i sommar är det Kroatien som gällår! Vi ska DOCK röja. Fan vad kul!

Sommar 2011 - will you be the best ever?

Kram på er!

Jag gav upp för längesen

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen

Jag vill lyssna på en vacker låt utan att se dig

Det blir lättare hela tiden. Ibland inser man bara att det är bättre att inte göra något. Guld är tysnaden.

Livet är för kort för att orka vara ledsen?

Och jag har fått körkort. Jag har gjort det jag inte trodde jag kunde. Det jag fruktat. Och kan jag det så kan jag fan allt.

Snart är sommarn här och snaaart har jag läst ett helt år och lärt känna en massa härliga peoples:).

Snart har jag faktiskt nått mitt mål.

Hvala Bogu.

Puss på er!